Sjukt orättvist!
När mamma fick cancer då hamnade jag i ngn slags panik ångest och allt handlade om cancer. A iaf jag började läsa massa bloggar, vilket man inte ska göra....
A en av bloggarna handlar iaf om en tjej Sophie. Hon fick barn ungefär samtidigt som oss och hon är i samma ålder. När jag började läsa hade hon fått diagnos bröstcancer å senare blivit "frisk"... Man fick då lite hopp om att det slutar inte alltid illa.
Jag va inte inne på hennes blogg på väldigt länge utan hamnade där av en slump... Jopp sjuk igen spridd bröstcancer. Det senaste beskedet var att det var obotligt.
Hur lever man vidare med vetskapen om att man ska dö 27 år m en liten kille hemma!
Orättvist!!
Sånt här får mig att tänka till. Cancer nojjan försöker jag hålla på avstånd vilket e tufft när var varannan e drabbad!! Därav mina ord igår... Ta vara på tiden du fått, man vet aldrig när det tar slut....
Vill ni läsa hemnes blogg: http://ettrosahelvete.blogspot.com/?m=1
Kärlek!!!
